ibland. Tankar som jag vill hålla kvar och minnas, ta till mig ordentligt, förankra och göra något praktiskt av. En sådan tanke kom idag. Nu sätter jag den på pränt så att andra kan läsa, kanske för att sätta lite press på mig själv att faktiskt göra något av den. Jag är just nu på en plats i mitt liv där jag måste välja en ny riktning och ta nya beslut för att få balans och känna mig nöjd med mig själv och mitt liv. Jag har förminskat mig själv länge nu, skyddat mig själv från eventuella misstag. Nu är det nog, det kan inte fortsätta. När jag har sållat bort det som jag tagit för givet, lagt det åt sidan för ett tag och försöker känna efter vad det är jag vill, vad är jag egentligen intresserad av, vad vill jag utveckla. Min andlighet och vilja att hjälpa andra kommer alltid att finnas där, men vad är jag, vad har jag förutom det?? Så idag kom jag på att jag älskar ju ord, och språk. Var jag än hamnar, nya arbetsuppgifter eller utbildning, eller kanske både och, så är det något jag tänker utveckla. Mina språkkunskaper och mitt skrivande. Det är dags nu, att faktiskt göra något för mig själv, för min egen skull, så att jag kan vara den bästa version av mig själv som jag kan. Det har alltid varit min intention men jag har nog missat att se hela bilden, ur alla aspekter, det är dags nu...
Så även om jag skriver det här och ingen väljer att läsa det så spelar det ingen roll, för att jag har skrivit, satt orden på pränt och börjat min resa mot nya mål...
Härmed slänger jag min föreställning om att det måste vara allt eller inget, perfekt eller inget alls. Härmed räknas varje litet steg jag tar mot det jag vill åstadkomma, carpe momentum!
På återseende... :)
De är klart att det ska vara så fina du! Och jag vet att du kommer komma dit. Precis som du skriver, med små steg. Bara att ha kommit till den insikten är ett stort steg ♥
SvaraRadera