Lycklig och tacksam!!

Just här och nu svämmar plötsligt mitt hjärta över av kärlek och tacksamhet och jag känner att jag måste skriva av mig! Jag är så tacksam över mina tre underbara döttrar och att jag fått och får följa dem genom livet. Tacksam över att jag och min man en andra gång verkligen hittat varandra igen och utvecklas tillsammans. Tacksam att jag har förmågan att förlåta och se saker från olika synvinklar, förmågan att inte döma andra utan se bortom det som är uppenbart. Tacksam över mina föräldrar och syskon, och att jag fått växa upp i Sverige. Tacksam att jag har underbara vänner som finns för mig och jag för dem. Tacksam över att jag fått ett jobb som funkar för mig och min fibrokropp och där jag kan känna att jag utvecklas, utmanas och dessutom har roligt! Jag skulle kunna fortsätta räkna upp hur mycket saker som helst men jag avslutat med tacksamheten över allt jag fått göra och uppleva och allt jag i framtiden kommer att uppleva och göra!

Tack tack tack!!

Rapport från soffhörnan..

Helgen har till stor del tillbringats i soffan. Kanske inte för att det är det som jag helst vill göra utan för att min kropp kräver att jag vilar. Det är frustrerande och svårt att vila när man egentligen inte vill. Det enda som kan få mig att vilja sitta still och göra ingenting är antingen en bra bok eller film, och eftersom läsa inte alltid fungerar rent praktiskt heller så blir det mycket film numera. Jag har alltid varit förtjust i film och det är väl tur det..
Igår blev det en promme på 2,5 km, lite tvätt och film, närmare bestämt Atlantis, Disneys tecknade version och senare även National treasure. Idag har jag roat mig med tvätt (det blir lite med tre döttrar), samt lite städning och film.. I morse kollade jag på Battlestar Galactica och senare en version av Hercules. Blir säkert ännu en innan kvällen övergår i natt.
Nu är det ett år sedan snart som min kropp sa ifrån på riktigt och jag måste kanske inse att det är så här det kommer vara nu. Det är inte alltid lätt att vara positiv och hitta nya sätt att hantera sin vardag, eller bara låta saker och ting vara som de är. Vissa dagar vill jag fortfarande kämpa emot, tvinga kroppen att göra sånt som den klarat förut, men det brukar inte vara någon bra idé. Men det hade kunnat vara mycket värre! Det får ta lite tid, eller rättare sagt det får ta den tid det tar, men jag kommer anpassa mig och hitta nya vägar, jag är ju redan på väg. Imorgon börjar en ny vecka, får se vad den innehåller.. 7 nya dagar att fylla med nya upplevelser och nya intryck som föder nya idéer. En spännande kurs på onsdag och kanske fler goda nyheter på jobbet. En spännande tid tar sin början och det känns som om det är mycket bra på gång!
Bring it on!!! Hej Svejs!

Jo, om jag ska vara ärlig så kan jag bara vara, göra ingenting utom att njuta, nästan hur länge som helst, på en underbar plats i naturen, gärna vid vatten. Eller på en strand vid havet, som här. det här är medelhavet utanför Calella, Spanien för snart tre år sedan. Mmmmm lovely!!!

Det går upp ett ljus...

ibland. Tankar som jag vill hålla kvar och minnas, ta till mig ordentligt, förankra och göra något praktiskt av. En sådan tanke kom idag. Nu sätter jag den på pränt så att andra kan läsa, kanske för att sätta lite press på mig själv att faktiskt göra något av den. Jag är just nu på en plats i mitt liv där jag måste välja en ny riktning och ta nya beslut för att få balans och känna mig nöjd med mig själv och mitt liv. Jag har förminskat mig själv länge nu, skyddat mig själv från eventuella misstag. Nu är det nog, det kan inte fortsätta. När jag har sållat bort det som jag tagit för givet, lagt det åt sidan för ett tag och försöker känna efter vad det är jag vill, vad är jag egentligen intresserad av, vad vill jag utveckla. Min andlighet och vilja att hjälpa andra kommer alltid att finnas där, men vad är jag, vad har jag förutom det?? Så idag kom jag på att jag älskar ju ord, och språk. Var jag än hamnar, nya arbetsuppgifter eller utbildning, eller kanske både och, så är det något jag tänker utveckla. Mina språkkunskaper och mitt skrivande. Det är dags nu, att faktiskt göra något för mig själv, för min egen skull, så att jag kan vara den bästa version av mig själv som jag kan. Det har alltid varit min intention men jag har nog missat att se hela bilden, ur alla aspekter, det är dags nu...
Så även om jag skriver det här och ingen väljer att läsa det så spelar det ingen roll, för att jag har skrivit, satt orden på pränt och börjat min resa mot nya mål...
Härmed slänger jag min föreställning om att det måste vara allt eller inget, perfekt eller inget alls. Härmed räknas varje litet steg jag tar mot det jag vill åstadkomma, carpe momentum!

På återseende... :)