Aahhh, frustrerad!?

Gaahh, ingenting går som du tänkt, ingentimg blir som du vill, spelar ingen roll vad du gör, inget händer, du står still och stampar. Det känns som att du inte kan påverka din situation... Du känner säkert igen dig... åtminstone ibland. Har de senaste dagarna funderat över frustration. Vad gör mig frustrerad och varför, och finns det någon mening i det , leder det till något eller förpestar frustrationen min vardag? Egentligen är det ingen idé att bli frustrerad över sådant som jag inte kan påverka, för då leder det ju ingen vart, blir bara som en svart spiral som leder neråt tills frustrationen har övergått i något annat som verkligen är skadligt för mig själv. Men om frustrationen kan leda mig framåt istället, bli som en sporre, en morot att komma vidare, nu jävlar liksom... Då är det en helt annan sak. Jag har ibland svårt att hålla balansen mellan de här två olika sätten att hantera frustration. Sen har jag också tänkt på att man ofta(inklusive jag själv) säger, t.ex han gör mig så frustrerad, eller den här situationen gör mig så frustrerad. Men vad är det egentligen som gör mig frustrerad, är det inte jag själv som tillåter mig bli det. Är det möjligt att ändra sitt tankesätt för att slippa hamna där? Jo jag tror det, i alla fall i många utav fallen, när det handlar om en annan individ. När det gäller större sammanhang är det säkert svårare. Jag bär oftast ett stort lugn inom mig som jag gärna delar med mig av, men ibland tar frustrationen överhanden och då ger jag lätt upp, åtminstone för stunden. Och så länge man bara är det en stund och sen tänker..nä nu jävlar... och går vidare då är det lugnt..det är om man stannar kvar i den där känslan som den blir destruktiv. Nu får jag återgå till dagens agenda så att jag inte blir frustrerad över att jag inte hinner med.... :) Ha det gott tills nästa gång vänner!

Kraam

Välkommen in!

In till vad undrar du kanske... In i min värld, min värld av tankar, funderingar idéer och filosofier. Jag vill dela med mig helt enkelt. Dela med mig av mitt liv som Lis med allt vad det innebär. Det här är inte en blogg enbart för mitt företag Love for life, det är inte heller enbart en privat blogg, det kommer bli en salig blandning där hela jag som människa är representerad, (okej, lite reservationer finns det nog). För er som inte känner mig eller känner till mig så är jag en tjej i mina bästa år (alltid) som bor med man och tre döttrar i Linköping, Sverige. Jag har ett eget företag som heter Love for life där jag arbetar som hypnoterapeut, medium och med healing. Så självklart så är andlighet och självutveckling en stor del av mitt liv, som ni säkert kommer märka. På något sätt kan jag känna att den här bloggen också kom till för att jag ska acceptera mig själv fullt ut, trots fel och brister, trots mörka sidor (ja jag har såna också), allt är inte bara kärlek och ljus hela tiden, även om jag strävar mot att det ska vara så..Det handlar väl om att acceptera att det är helt ok, att det är så, allt har sin tid (åh, en klyscha, det blir nog inte den sista).. Jag kan vara väldigt djup och filosofisk, jag kan vara otroligt kärleksfull, klok och medmänsklig, jag kan också vara sprallig, tokig och "spela apa". Men jag kan också vara sur, tvär, besviken, avundsjuk, rasande arg och jätteledsen så tårarna sprutar.. men allt det där är ju JAG, en del av mig, så som jag är här idag på denna jord. Hoppsan nu blev det väldigt mycket av MIG i detta första inlägg... Så på grund av just den jag är vill jag rikta en tanke till alla ensamma människor i vårt avlånga land, (och resten av världen för den delen). En stor varm KRAM till alla ensamma människor där ute... och ni som har möjlighet, snälla skänk en slant till våra hemlösa i Sverige, eller lämna in lite kläder ni inte vill ha längre till någon insamling, det blir kallt i vinter (eller ... kanske inte men ändå)

Alla kan vi göra något för våra medmänniskor, i tanke OCH handling...

 KRAM