Aahhh, frustrerad!?

Gaahh, ingenting går som du tänkt, ingentimg blir som du vill, spelar ingen roll vad du gör, inget händer, du står still och stampar. Det känns som att du inte kan påverka din situation... Du känner säkert igen dig... åtminstone ibland. Har de senaste dagarna funderat över frustration. Vad gör mig frustrerad och varför, och finns det någon mening i det , leder det till något eller förpestar frustrationen min vardag? Egentligen är det ingen idé att bli frustrerad över sådant som jag inte kan påverka, för då leder det ju ingen vart, blir bara som en svart spiral som leder neråt tills frustrationen har övergått i något annat som verkligen är skadligt för mig själv. Men om frustrationen kan leda mig framåt istället, bli som en sporre, en morot att komma vidare, nu jävlar liksom... Då är det en helt annan sak. Jag har ibland svårt att hålla balansen mellan de här två olika sätten att hantera frustration. Sen har jag också tänkt på att man ofta(inklusive jag själv) säger, t.ex han gör mig så frustrerad, eller den här situationen gör mig så frustrerad. Men vad är det egentligen som gör mig frustrerad, är det inte jag själv som tillåter mig bli det. Är det möjligt att ändra sitt tankesätt för att slippa hamna där? Jo jag tror det, i alla fall i många utav fallen, när det handlar om en annan individ. När det gäller större sammanhang är det säkert svårare. Jag bär oftast ett stort lugn inom mig som jag gärna delar med mig av, men ibland tar frustrationen överhanden och då ger jag lätt upp, åtminstone för stunden. Och så länge man bara är det en stund och sen tänker..nä nu jävlar... och går vidare då är det lugnt..det är om man stannar kvar i den där känslan som den blir destruktiv. Nu får jag återgå till dagens agenda så att jag inte blir frustrerad över att jag inte hinner med.... :) Ha det gott tills nästa gång vänner!

Kraam